Det finns mycket fosfor i avloppsvatten. Den kommer från maten som vi äter och till exempel från tvättmedel. Vid kemisk rening tillsätts järnsalt, dvs. ferrosulfat, i avloppsvattnet. Järnsaltet fäller ut fosforn i vattnet till så kallad biofosfor, som sjunker till fällningsbassängens botten och blir en del av slammet. Slammet samlas in från bassängens botten för fortsatt behandling. I Blombacken förbättras fosforavlägsnandet ytterligare genom skivfiltrering. Tack vare skivfiltreringen är avlägsnandetnivån av fosfor i Blombacken bättre än i Viksbacka.
Avloppsvatten renas biologiskt med hjälp av bakterier som finns i avloppsvattnet. Vid biologisk rening luftas vattnet, dvs. små luftbubblor injekteras i vattnet. Då börjar bakterierna i avloppsvattnet växa och föröka sig. På så sätt bildas aktivslam, och när bakterierna växer förbrukar de organiskt material i avloppsvattnet. Samtidigt frigörs kväve i luften i form av kvävegas.
Efter detta leds vattnet i en eftersedimenteringsanläggning där slammet sjunker till bassängens botten och det rena vattnet blir kvar i bassängens övre skikt. Slammet samlas in och största delen återinförs i den biologiska reningsprocessens början. Genom detta får bakterierna genast börja jobba igen. När vattnet kommer från eftersedimenteringsanläggningen är det tillräckligt rent för att ledas ut i havet. En liten del av slammet avlägsnas kontinuerligt från processen och leds till slambehandling.
När bakterierna i aktivslammet växer, förbrukar de också kväve. Största delen av kvävet avlägsnas genom att bakterierna omvandlar det till kvävegas. Största delen av kvävet avlägsnas i aktivslamprocessen. Reningen fortsätter genom att kväve avlägsnas med biologiska filter. Anläggningar avlägsnar faktiskt kväve betyglidt mer effektivare än vad deras miljötillstånder förutsätter.
Slammet rötas, komposteras och förädlas till mullprodukter. På detta sätt kommer det organiska materialet och fosforn och kvävet i det åter ut i kretsloppet.