Luftkvalitetens utmaningar nu och i framtiden

Med tanke på luftkvaliteten är huvudstadsregionen en av de renaste storstadsområdena i Europa. På sikt har luftföroreningshalterna i huvudstadsregionen som regel minskat eller varit oförändrade trots den kraftiga tillväxten i befolkningsmängden, trafikvolymen och energiproduktionen.

Aktuella utmaningar när det gäller luftkvalitet

De mest problematiska luftföroreningarna i fråga om luftkvaliteten i huvudstadsregionen är finpartiklar,  inandningsbara partiklar, benso(a)pyren kvävedioxid och ozon. De viktigaste utsläppskällorna för luftkvaliteten är:

• trafik, fjärrtransport och småskalig vedförbränning för finpartiklar
• gatudamm för inandningsbara partiklar
• småskalig vedförbränning för benso(a)pyren
• trafik, särskilt dieselfordon för kvävedioxid.

När det gäller luftkvalitet är de mest problematiska områdena dåligt ventilerade livligt trafikerade gatuschakt, livligt trafikerade vägarnas närområden, samt tätt byggda småhusområden där man ofta använder ved som extra värmekälla.

Luftkvalitetsolägenheterna från trafikens avgaser har minskat i huvudstadsregionen. På de mest livligt trafikerade platserna har halterna av  kväveoxider i avgaserna minskat snabbt. Detta har främjats av teknikerna för utsläppsminskning och av att bilparken förnyats, samt av att utsläppen från HRT:s bussflotta har minskat. Även finpartikelhalterna och benso(a)pyrenhalterna har minskat. Halterna av inandningsbara partiklar har misnkat på lång sikt. Mängden av gatudamm har miskat tack vare gatuunderhålningen Ozonhalterna har legat på samma nivå under en lång tid. 

EU:s gränsvärden överskrids inte längre. Koncentrationer av kväveoxider, finpartiklar och inandningsbara partiklar överskrider dock WHO:s riktvärden i stor utsträckning i bebyggda områden. Överskridanden av målvärdet för benso(a)pyren har inte uppmätts på senare tid. Ozonhalterna fortsätter att överskrida EU:s hälsobaserade långsiktiga mål och WHO:s riktvärden.

Luftkvalitetens framtida utmaningar

Finpartiklar, inandningsbara partiklar, kvävedioxid, ozon och benso(a)pyren är utmaningar i huvudstadsregionen även under 2030-talet. I synnerhet förblir partikelutsläpp från småskalig vedförbränning och gatudamm ett problem också i framtiden.

Hälsoskadorna från luftföroreningar minskar något i Finland år 2030

• Avgasutsläppen från trafik och arbetsmaskiner kommer att minska avsevärt.
• Fjärrtransporterade partiklar minskar något, men risken för löpeld ökar.
• Vedeldning och gatudamm fortsätter att vara utmaningar i tätorterna.
• Befolkningen ökar och åldras, samt städerna blir tätare, vilket resulterar i fler utsatta och grupper som är känsliga för luftföroreningar.

Finpartiklarnas fjärrtransport minskar

Fjärrtransporterna har stor inverkan på halterna av finpartiklar. Utsläppsminskningarna av partiklar och partikelbildande gaser (svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska föreningar) i Europa minskar fjärrtransporten av finpartiklar.

Gatudamm förblir en luftkvalitetsutmaning också i framtiden

Det är svårt att bedöma utvecklingen av utsläpp av gatudamm. Folkmängden i huvudstadsregionen beräknas öka kraftigt. Som ett resultat kommer också trafikvolymerna att öka, vilket kommer att öka utsläppen av gatudamm. Elektrifieringen av trafiken minskar inte mängden gatudamm. Å andra sidan kan man märkbart minska utsläppen av gatudamm genom gatu- och vägunderhåll. Dubbdäck, deras egenskaper och andel i trafikflödet har också stor inverkan på utsläpp av gatudamm. Och genom att sänka körhastigheter kan man också minska mängden gatudamm.

I huvudstadsregionen har man under de senaste åren utvecklat bekämpningen mot utsläpp av gatudamm, och åtgärderna behövs även i framtiden för att kontrollera halterna av inandningsbara partiklar. Det finns också ett behov av att utveckla bekämpningen av dammproblem från byggarbetsplatser.

Utsläppen från eldstäder förblir en utmaning

Av klimatskäl och för att spara el föredrar invånarna ved som energikälla, och samtidigt blir stadsstrukturen också i småhusområden tätare. Vedeldningen har en betydande inverkan på luftkvaliteten i tätt byggda småhusområden. Sedan 1980-talet har användningen av ved i småhus kontinuerligt ökat i Finland, och HRM uppskattar att användningen av ved i småhus förblir oförändrad eller ökar i huvudstadsregionen.

Nya eldstäder som lagrar värme och nya vededalde bastuugnar har lägre utsläpp än de genomsnittliga eldstäderna som nu är i bruk. Utsläppen från nya värmepannor och eldstäder som säljs efter åren 2020–2022 kontrolleras genom ekodesignförordningar (EU 2015/1189, EU 2015/1185).  Förordningens inverkan på eldstädernas utsläpp är långsam, eftersom livslängden på eldstäder är lång och utrustningsbasen förnyas långsamt.

Kvävedioxid- och finpartikelhalterna från trafiken sjunker

De specifika utsläppen av föroreningar i avgaserna från nya fordon kommer att minska i framtiden tack vare skärpta direktiv om avgasutsläpp. De totala utsläppen minskar också, men utvecklingen bromsas bland annat på grund av att bilparken förnyas långsamt samt ökade trafikvolymer. Utsläppen skulle effektivt minska om man avstod från fossila bränslen och elbilarna därmed skulle bli allt vanligare, men hittills har antalet elbilar ökat ganska långsamt.

Av klimatskäl görs stadsstrukturen tätare. I och med att behovet av transporter minskar, minskar också utsläppen. Men ur luftkvalitetssynpunkt kan tätare stadsstrukturer leda till att de minskar blandningen och utspädningen av luftföroreningar och därmed försämrar luftkvaliteten. Till exempel är risken den att ändringen av Helsingfors livligt trafikerade infartsleder till urbana boulevarder, med bostads- och arbetsplatsbyggande i omedelbar närhet, ökar trängseln och minskar luftkvaliteten om inte biltrafikens mängd samtidigt kan bromsas.

Ozon fortsätter att sprida sig till regionen

Fjärrtransporten har stor inverkan på ozonhalterna. Dess halter är svåra att påverka genom lokala åtgärder och det kräver internationellt samarbete för att minska dem. Utsläppen av föreningar som bildar ozon minskar i Europa. Detta har inte lett till en motsvarande minskning av halterna, eftersom ozonhalterna inte är direkt beroende av utsläppen av ozonbildande föreningar, utan påverkas av många faktorer.